|
Du lindar av olvon en
midsommarkrans och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,som högt över tallen står.
I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn i långdans,
i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans, där Ull-Stina, Kull-Lina går.
Nu tager du månen från
Blåsbergets kam att ge dig en glorias sken.
Och ynglen som avlas i gölarnas slam blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Gull-Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm,
där natten och mossan är len.
|
 |