Främmestad socken är belägen i Viste härad, Västra Götalands län och mitt i hjärtat av Västergötland. Idag är nog Främmestad mest känt för att där finns en folkpark, men i de gamla sagorna kan man

Toste var far till Sigrid Storrråda, den sägenomspunna drottningen som för en tid var gift med Erik Segersäll, den gamle vikingakungen som regerade i slutet av 900-talet.
Efter att de båda skiljt sig var hon ett spännande villebråd, och norske kungen Olav Tryggvasson var inte sen till att fria, vilket skedde i Kungahälla år 998, vilket beskrivits av islänningen Snorre.
Men då Olav ville att Sigrid skulle byta tron mot den nye Vite krist var det slut, och hon drog sig tillbaka ner till något av de gods hon ägde i Västergötland - kanske till Främmestad.

Efter att ha funderat över vad hon istället ville göra så lät hon iordningställa ett skepp och seglade ner till Danmark där hon snart stod brud inför vikingahövdingen Sven Tveskägg.

Kanske var Sigrid under sin vistelse i Västergötland också i Siene, öster om Lagmansholm, där det finns en sten som enligt hävd kallas för Sigrid Storrådas sten.

Tillsammans fick Sigrid och Sven åtminstone tre barn, varav de två pojkarna båda kom att bli kungar över Danmark - Harald den andre och Knud den store.

Om namnet Främmestad

Namnet Främmestad dyker upp för första gången 1263, Framestade, och år 1442 Fræmistadha. Linde hänvisar till Sundholmska samlingen i Skara där man kan läsa att Främmestad "förmenas ha fått sitt namn deraf, att fordomdags vid Bäljefors varit en Färja eller Flotta kallad Fränjestad, som för lättare talesätt är förbytt i Fremmestad".
Linde menar vidare att Fränjestad kan vara en fråga om en båtstad vid en trakt som kallats för Främja. Gårdnamnet skrevs Främiestad år 1577 och 1578, och som Fremistad år 1591. Främmestad ligger på en udde som bildas av en krök av Nossan.

Om vad som timat i Främmestad

Kung Anes sten

I Främmestad finns kung Anes sten, något som ännu en gång väcker funderingarna kring Uppsalas placering till liv. En knapp km nordväst om kyrkan finns tre domarringar bredvid varandra och i övrigt finns det flera domarringar liksom det finns hällkistor.

Astrid Olofsdotter, drottning av Norge fram till år 1030 och död 1035, var en oäkta dotter till Olof Skötkonung och hans frilla Edla. Astrid gifte sig år 1019 i Sarpsborg med Olav den helige av Norge.
Det berättas att Astrid efter att Olav stupat i slaget vid Stiklestad år 1030 flydde till Främmestad och sedan bodde där fram till sin död. Vid en höjd som heter Slottet finns en plats som utpekas som drottning Astrids grav.

Astrids grav till höger om jordkällaren, urgrävd ur vad som ser ut att vara en gravhög

Även Ragnvald Jarl, en sonson till Skoglar Toste, lär tidvis ha vistats på Främmestad. Gården skall sedan ha övergått till sonen Stenkil, kung år 1061-1066, och dennes ätt för att senare komma i Bjälboättens händer.

Detta är vad som återstår av vad somav traditionen, om än felaktigt,
utpekas vara den forna drottning Astrids sista vilorum

Känt är att Birger Jarl utfärdade ett brev
i Främmestad år 1263 angående klosterjord i Skara.

Birger Jarl

Vid arvskiftet år 1498 efter riksrådet Jöns Knutsson Tre Rosor tillföll Främmestad rikshovmästaren Ture Jönsson Tre Rosor, stormannen som stod bakom västgötaherrarnas upprorsplaner mot Gustav Vasa tillsammans med bland andra Sten Eriksson Leijonhufvud till Loholm, Måns Bryntesson Lilliehöök till Uploo, Värmlands lagman Nils Olofsson och Ture Eriksson Bielke till Läckö, de tre senare var samtliga riddare och riksråd.

Främmestad säteri

Det gamla corps-de-logiet Främmestad, uppfört under 1770-talet

Det skall ha varit Johan Henrik Posse som lät uppföra det nya huset istället för en föregångare som brunnit. Huset från 1770-talet är en träbyggnad i två våningar och har några ståtliga kakelugnar, ditflyttade från den rivna byggnaden och t.o.m äldre än denna.

Byggherren Johan tog tjänst i milisen i den holländska kolonin Surinam där han dödades "under kriget mot negrerna och, såsom det förmenas, massakrerad av dem".

Från 1821 innehades egendomen av Karl XIV Johan. Oskar I överlät sedan år 1845 Främmestad till friherren Fredrik Philip Hierta, död 1889, en sonsons son till generalmajor Carl Hierta till Lagmansholm. Fredrik Philip hade då haft den gamla fädernegården på arrende sedan 1842.

P E Lindskog om Främmestad pastorat, år 1816

"Annestads eller Anestads by säges af ålder harva varit en Stad, der en Konung, Ane eller Aune, hvaraf Byn har sitt namn, haft sitt residens.
Denna tradition instämmer ganska väl med Historien, som vittnar, att Aune, denna Nestor bland Konungar, i några år vistats i Westergöthland".

"Hemmanet Annestorp, som gränsar derintill i Lägnums Socken, har varit Ladugård under Annestad. Uti Annestad är en sten, i senare tider omkullfallen och lagd i en stenmur, 7 alnar lång, 1 1-4:dels bred, der Konung Ane säges vara begrafven. Så ofta de gamla rest förbi, der stenen legat, skola de harva lyftat på hatten och sagt: ligg ifred Konung Ane! Det berättas jämtväl, att Konung Ane der skall legat balsamerad i en kopparkista i stöflar och krage och att kistan i slutet af sexton hundratalet blifvit uppgrafven samt försåld i Göteborg, då stenen blef lagd ned på marken".

"En gammal gumma, nu död, har sagt åt nuvarande Kyrkoherden, att då hon i sin barndom råkade omtala Konung Ane och dess likkistas uppgrafning och försäljande, blef hon hårdt agad af sin Far, under alfvarsammaste tillsägelse, att aldrig med sin mun derom vidare tala för någon människa".

"På stenen synes nu ingen bokstaf, men det ser ut, som bokstäfverne blifvit borthuggne. Det berättas, att de gamle ihågkommit flere versar om Konung Ane. En del af desse finnas ock anförde i en Disputation de domicilio Regis Aune in Westrogothia, utgifven i Greifswald af nu varande vice Pastorn Mag. A. Th. Hvarfner år 1805, hvarur ock det öfriga, som man anfört om denna Konungs vistande härstädes, blifvit hämtadt".

Annestads skansar

"I Annestads By finnas ännu rudera efter torg och gator och skiljer sig denna by från många andra byar genom en nog ordentlig byggnad. Omkring honom äro rudera efter 6 skansar, som än i dag (1816) kallas Balebergs, Forntomtens, Glosshögens, Grimshögens, Kulehålans och Kyrkosnipens skansar.
På Kulehålans skans säges hafva stått ett Kulehus eller Rustkammare och på Kyrkesnipsskansen en Kyrka.
Många Åboer innom byn, som lefde på 1780-talet, hafva i sine trägårdar och då de gräfvit källor, funnit kulor om 8 a 10 markers vigt, samt krukor med ben och aska uti".

Baljemo hed - en krigsskådeplats

"En märkvärdig Hed, Baljemo Hed kallad, må här anföras. Det är der, som Annestads by här och der har sina åkrar och ängtegar. Den är annars mäst öfverväxt med ljung, som gömmer under sig små tufvor.
Dess omkrets är omkring 3-4dels mil innom Främmestads Socken, men sträcker sig längre utåt Hyringa Socken.
Tvärt öfver heden synas rudera efter en stor landsväg, och en upphögd ås, som tyckes varit anlagd till fästningsvall. Midt uppå denna ås stå uppreste 2:ne stenar (utan bokstäfver) på 3 alnars afstånd från hvarandra; de äro 5 alnar höga ofvan jord, den ena en den andra 1 och en half aln bred. Det säges att en General vid namn Baljer skall med sin Son blifvit i ett fältslag på detta stället slagen och ligga begrafven".

"General Baljer skall hafva bott i Baljered i Levene Socken och hans Son af fienden blifvit tillfångatagen i Annestad. Fadren skall då hafva frälsat honom med mannamod, hållit Sonen under armen och ridit ut på heden; Sonen skall hafva tyglat hästen med betslet och fadren försvarat sig med vapen; af skott eller hugg stupa bägge på stället, der stenarne stå uppreste, hvarefter Åsen fått namn af Baljemo, och ett strömfall vid åsens slut, Baljefors, hvilket namn ännu på ett halft hemman Frälse bibehålles och tecknas så i gamla Jordboken: På detta hemmans grund ligga de förut nämnde Baljefors Qvarnar, af 6 par stenar, en Stamp och en enbladig Sågqvarn".

"På Baljemo Ås påstår Allmogen, att om nätterna skall brinna ljus, hvarföre de gamle fallit på den tanken, att pengar der blifvit nedgrafne; de synas ock der hafva grafvit för att finna skatter.
Nära intill landsvägen midt emot Annestads by, innom samma Baljemo hed, står en sten utan bokstäfver, upprest, 5 alnar lång, 2 och en half dito bred, Håsten kallad. Derstädes tros ock en General, med en tälgyxa bredevid sig, ligga begrafven".

"Vid Bäck i Främmestads Socken står utmed en uppgrafven sandhåla 2 stenar bredevid hvarandra uppreste, 2 alnar höga. Folk lefver ännu, som å samma ställe minnes 12, men hvilka nedfallit allt som sandhålan blifvit utvidgad. Man förmenar att här varit Domaresäte".

"I samma Socken vid Roglanda stå 5 stenar, en aln lång hvardera, som kallas Estrids (Astrids) grav. Här har man äfven som i Hallegärdet och vid hemmanet strax bredevid i en sandhåla uppgrafvit förmultnade krukor med benknotor och aska uti".

"I Bärebergs Socken vid Östorp hafva på en kulle stått 2 uppreste stenar en och en half aln långa, men man vet icke i hvad afsikt; desse äro nu lagde i en stenmur. Vid hemmanet Hult ligga 6 stora stenar, som utgöra en fyrkant, med en grof och tjock sten ofvanpå, liksom till tak, 6 alnar i fyrkant. Desse senare kallas Jättestuga.
Nära intill Socknebuds-vägen, som går åt Rolken i Hulta berg, finnes en håla, lik en järngryta med konkav botten, 22 tum i bredd, och 11 tum djup, så rund, jämn och slätt, som hon vore svarfvad; och om torkan under sommartiden är aldrig så långsam och stark, bibehåller hon dock sitt vatten; den kallas Jättegrytan.
I söder derifrånpå andra sidan om Hulta gärde i ett berg; kalladt hästeberget, är en dylik men mindre håla, 16 tum bred och 6 tum djup, hvilken under sommaren plägar uttorka; den kallas Jättepottan".

 
Främmestad vackra kyrka från 1700-talet,
ritad av den tyske Adam Pickel

Ägarlängden

ÄgarIängden för godset Främmestad märks från 1300-talet Johan Knutsson Tre rosor, dottern Märta Johansdotter och hennes make Gustav Magnusson och därpå mågen Lars Snakenborg, en släkting till Heine Snakenborg till Vädersholm utanför Bogesund.
1468 köpte Svarte Ture Jönsson Tre Rosor Främmestad och därpå Jöns Knutsson Tre Rosor.
1498 Jöns son Ture Jönsson Tre Rosor och sedan dennes son Johan Turesson Tre Rosor.
1556 Gustaf Johansson Tre Rosor.
1566 Dottern Sigrid Roos, g.m. Bengt Gabrielsson Oxenstierna.
1591 Deras dotter Katarina Oxenstierna, g.m. Nils Turesson Bielke.
1625 Deras dotter Margareta Bielke, g.m. Erik Karlsson Oxenstierna.
1662 Deras dotter Sigrid Oxenstierna, g.m. Axel Leijonsköld.
1679 Genom byte Per Larsson Hierta, g.m. Märta Lindelöf af Kedom. Per var med i slaget vid Lund år 1676 där han stred tillsammans med bl.a. majoren Jonas Kempenfeldt till godset Brunnlid i Siene.
1693 Deras son Lars Pedersson Hierta, g.m. Magdalena Uggla i första giftet och Maria Christina Bonde i andra giftet.
Hans son Carl Hierta, g.m. Fredrika Ulrika Eleonora von Braunjohan.
1762 Genom köp, Georg Zelow, g.m. Anna Margareta Posse af Säby.
1764 Genom köp, hans svåger Johan Henrik Posse af Säby, g.m.
Sigrid von Ehrenheim.
1776 Genom köp, Johan Otto Lillie.
1778 Genom köp, Patrik Alströmer, g.m. Christina Maria Ollonberg i första giftet och Christina Maria Silfverschiöld i andra giftet.
1779 Genom köp, hans svåger Herman af Petersens, g.m. Anna Elisabet Silfverschiöld.
1788 Genom köp hans svåger Nils Silfverschiöld, g.m. Anna Margareta Alströmer i första giftet och med Charlotta Elisabet von Essen i andra giftet.
1813 Hans måg Adolf Ludvig Coyet, g.m. Ulrika Catharina Silfverschiöid.
1819 Genom köp, J. Ulrich.
1821 Genom köp, Karl XIV Johan. 1844, genom arv, Oskar I.
1845 Genom köp Fredrik Philip Hierta, g.m. Amalia Bernhardina Nordström.
1889 Hans änka Amalia Bernhardina Hierta.
1912 Hennes makes brorson Per Gustaf Abraham Hierta, g.m. Sigrid Gustafva Reinholdina Rudbeck.
1946 Genom köp John Larsson, g.m. Elenor Jungergård.

Generalmajoren Per Larsson Hierta, död 1693, var en krigare som stod högt i gunst hos Karl XI.
I Hiertas släkt vandrade sedan egendomen fram till i mitten av 1700-talet. Under Per Hiertas sonson, Carl Hierta till Lagmansholm, generalmajor liksom fadern och farfadern, härjades gården av en eldsvåda år 1759.

Tre år senare såldes godset till överjägmästaren Georg Zelow, död 1764. Denne avyttrade hälften av egendomen till sin svåger, fänriken friherre Johan Henrik Posse, död 1781, som vid Zelows död övertog även den andra hälften.

Källa grundtext: Slott och herresäten i Sverige, del 1  Bengans historiesidor