Jan Guillou om spåren efter Arn Magnusson Från början behövde jag bara en "svensk" riddare för att genom hans ögon skildra kristendomens heliga krig mot islam under korstågstiden. Mycket snabbt fann jag att han i så fall borde komma från Västra Götaland och vara född ungefär 1150. Det blev en lång studieresa från Skara till Varnhem och Gudhem, borgen Aranäs och Forshems kyrka och slagfälten vid Lena och Gestilren. Men snart var det som om det gick magi i letandet och fantiserandet, som om Arn Magnusson , som jag döpt efter hans tänkta barndomshem Aranäs, verkligen hade funnits. Eller åtminstone någon som han. För borgen Aranäs är byggd enligt utländska förebilder och kyrkan i Forshem är byggd av samma folk som byggde Aranäs. Och Forshems kyrka är inte tillägnad Jungfru Maria som nästan alla kyrkor vid den här tiden, utan Guds Grav. Och Guds Grav i Jerusalem vaktades av tempelriddarna. Och i en stenrelief av Forshemsmästaren ser vi en riddare som skänker kyrkan - och ovanför honom ett tempelriddarkors! Dessutom måste den eller de som ledde folkungar och erikar till segrarna vid Lena och Gestilren mot stormakten Danmark ha känt till hur striderna bedrevs i det Heliga Landet. Både långbågar och riddare till häst dyker här upp för första gången i vår historia. Den som byggde kyrkan i Forshem, den från det Heliga Landet hemkomne tempelriddaren, var den som skapade de mirakulösa segrarna vid Lena och Gestilren. Därför talar vi svenska idag och inte danska. Där föddes Sverige. Arn Magnusson fanns alltså. Han är vår landsfader.

Arn Magnusson (en uppdiktad person väll placerad i historien)

Arn de Gothia - västgöten, som hela livet var trogen Jungfru Maria och Cecilia Rosa, och som rustade för fred i riket vid vägens slut.

Arns barndoms år
I nådens år 1150 föddes i ett ljushyllt gossebarn som fick namnet Arn. Hans far var Magnus Folkesson av Folkungaätten som ägde den stora borgen Arnäs vid Vänerns strand. Arns mor, den handlingskraftiga fru Sigrid, hade skänkt arvegården Varnhem till cisterciensermunkarna, som sen byggde ett kloster där. Hos dem fick Arn växa upp. Arn lärde sig läsa och skriva, tala latin och franska och han sjöng med sin gossesopran i klosterkyrkan. Men fader Henri insåg att Arn också behövde annan kunskap. Han fick därför vara tillsammans med broder Guilbert, som förutom att ha hand om de förunderliga utländska hästarna, också hade oanade kunskaper i stridskonst och svärdssmide. Arn, som visat sig vara en naturbegåvad bågskytt, tränades nu till en mästare.

"In Hoc Signo Vinces"
Fader Henri var ändå mycket fundersam; vad ville Gud med denne gosse som skänkts till klostret. När sen den spenslige ynglingen Arn kom ut i "den låga världen", var han totalt oskuldsfull efter ett liv i klostrets skyddade värld och ovetande om sin överlägsna stridskunskap. Han hånades för sin spinkiga onordiska häst och det smala odugliga svärd han bar. Ett svärd som bar inskriften "In Hoc Signo Vinces". Men Arn visade sin skicklighet när han försvarade sin ätt på Axevalla. Det var då sagorna och sångerna om Arn började spridas på krogar och i stugor.

Arn och Cecilia
Sitt öde mötte Arn i Husaby kyrka när han övade inför julottan tillsammans med Cecilia. Båda förundrades över sina sångarstämmors heta och omslingrande möten. Så gick det som det brukar gå. På våren red de ut på Kinnekulles blommande sluttningar, läste ord ur Höga visan och lovade varandra evig kärlek och tro. För sin förbjudna kärleks skull blev Arn bannlyst av biskopen och fick lämna sitt land och Cecilia för att tjäna som Tempelriddare i det Heliga Landet under 20 år. Han tog farväl av Cecilia utanför Gudhems klosterport och lovade att han sannerligen skulle komma tillbaka och hämta henne. Varje kväll skulle Arn sedan be till Jungfru Maria, att hon måtte skydda Cecilia och det barn han inte fått se och att de skulle mötas igen.

En av Tempelriddarnas hedersregler löd:" När du drar ditt svärd - tänk inte på vem du ska döda. Tänk på vem du ska skona."Hans största fiende men också nära vän Saladin sade;" Om alla våra fiender vore som Al Ghouti så skulle vi aldrig kunna segra, men å andra sidan, om alla våra fiender vore som han så skulle ingen seger längre vara nödvändig. "Arn deltog i många strider i det Heliga Landet och kunde återvända hem när straffet var avtjänat.

Han stannade till i Forshems kyrka och där, när han låg på knä vid altaret, talade äntligen Jungfru Maria till honom och han förstod vad som var hans uppgift i livet. Tillbaka på Arnäs fick han också svar på sin allra viktigaste fråga; Cecilia levde, var ogift och hade inte avgett några klosterlöften. Nu påbörjade han sin allra längsta resa - till Näs på Visingsö för att möta Cecilia. Många år hade gått men trots detta känner Cecilia igen Arn. "Dina blå ögon är desamma som jag minns. Vilken fridfull styrka visar inte ditt ansikte. En sådan skön man finns inte i hela vårt rike." Men många menade att det är en annan kvinna han skulle gå i brudsäng med för att hålla kriget mellan tronpretendenterna insnärjt.

Det nya riket Sverige
En hård och krävande herre kom till Forsvik, platsen där Arn med sten och stål skulle rusta för fred. Här fanns vattenkraft och Tivedens skogar med aldrig sinande tillgång till bränsle. Smedja, såg och kvarn byggdes liksom många boningshus och stallar. Omsider växte också rosor och fruktträd på slänterna mot Bottensjön. Men framför allt tränades här det Forsvikska rytteriet med hästar, snabba som vinden, och svärd så smidiga och skarpa som man aldrig förr. För att få fred måste man demonstrera makt. Arn anlitade den skicklige stenmästaren Marcellus för att utforma stenreliefer till prydnad i Forshems kyrka. På en av relieferna avbildades Arn tillsammans med Gud och stenmästaren. Mannen som det berättades sagor om redan under sin livstid, finns kvar att beskåda i evig tid.

När sedan den erikska och folkungska hären tillsammans med det Forsvikska rytteriet två gånger besegrade sverkrarna, som tagit hjälp av dåtidens stormakt Danmark, kan man säga att Arn också gått till historien som skapare det nya riket Sverige.

Av Arnguide: Gunnel Carlsson